Lite mer om de blå druvorna
NEBBIOLO
Blå druva – ljus, transparent färg som med mognad snabbt övergår till orangea toner
Odlas i: Främst i norra Italien.
Kända distrikt: Piemonte och Lombardiet.
Doft: parfymerad och kryddig doft som kan vara mycket komplex med aromer av alltifrån svamp till blommor och torkade frukter. Doften kan även påminna om körsbär, tjära, torkade örter och rosor.
Smak: Ofta sträva viner med hög syra, inslag av körsbär, tjära, viol, tobak, rosor och nypon.
Passar till: Kraftiga kötträtter, rätter smaksatta med tryffel eller till lagrade hårdostar.
———————————————————————————————————–
Tjära och rosor
Den blå nebbiolodruvan odlas främst i Barolo och Barbaresco i Piemonte i norra Italien. Namnet kommer från det italienska ordet för dimma, (nebbia) som är vanligt i Piemonte på hösten. Nebbiolo mognar mycket sent och trivs därför bäst i de allra soligaste lägena.
Vinerna är ganska ljusa i färgen. Smaken brukar vara mycket frisk och sträv och vinerna tål därför många års lagring. Strävheten kan i unga viner vara smärtsam med långa, strama tanniner. Med mognad rundas strävheten av något och vinerna kan bli mycket komplexa. Med sin delikata parfym gör sig vinerna allra bäst serverade ur bourgognekupor.
Bortsett från Barolo och Barbaresco odlas nebbiolo även i andra delar av Piemonte, som Ghemme, Gattinara och Carema. Där blandas den vanligtvis med andra druvsorter och kallas även spanna. Längre österut, i Valtellina i Lombardiet, tillverkas ett vin som kallas sfursat, av torkade druvor.
Nebbiolovinerna hittar du oftast i smaktypen stramt & nyanserat och passar till kraftiga kötträtter
BARBERA
Blå druva – mörkt purpurröd färg och blekrosa kant
Odlas i: Italien, inklusive Sicilien och Sardinien. Sydamerika, Australien och USA.
Kända distrikt: Monferrato, Alba och Asti i Piemonte.
Doft: viol, lavendel, rökelse, vanilj, muskot eller anis
Smak: Fruktiga viner med hög frisk syra, ofta med inslag av mörka körsbär, plommon och russin (ibland också hallon, torkade jordgubbar, blåbär och björnbär).
Passar till: Lätta rätter av fågel, kalv och gris, eller lamm, Pastarätter med tryffel samt nöt och vilt om vinet är fylligt och smakrikt.
———————————————————————————————————–
Folkets vin Barbera odlas i hela Italien och näst efter sangiovese – den mest odlade druvan i Italien, men hemtrakten är Piemonte. Särskilt kring städerna Alba, Asti och Monferrato, där den står för mer än hälften av skörden. Det mest typiska för barbera är den höga fruktsyran. Traditionellt har druvan haft en ganska låg status och gett friska, mjuka och fruktiga röda viner som bör drickas unga (= efter typ 2-3 år).
Den moderna trenden går mot koncentrerade och sträva viner, vilka uppnås genom lågt skördeuttag och lagring på små, nya ekfat. Många experter menar att barbera är den intressantaste druvan i Piemonte, nebbiolo till trots.
Utanför Europa odlas barbera mer och mer i Australien (Victoria och New South Wales) och i USA (Kalifornien). I Argentina växer den mest i Mendoza-distriktet och druvan används främst i blandningar. Brasilien och Uruguay har också relativt stora planteringar.
Konkurrensen från de nebbiolo-druviga sorterna barolo och barbaresco är tuff; barbera har ofta setts om ett enklare vin, och visst ger barbera-druvan något lättare viner än barolo och barbaresco. Druvan ger mycket riktigt stora skördar, och vinerna blir inte särskilt sträva och kan drickas unga. Det här en självständig druva som verkligen inte är fy skam.
ALBAROSSA
Blå druva (små blåsvarta bär) – rubinröd färg
Odlas i: Italien
Kända distrikt: Piemonte, Nizza Monferrato, Strevi
Doft: Kraftig och harmonisk med inslag av körsbär och mörka bär
Smak: Typiskt torkade smakrika kryddor och med riklig karaktär av kärniga röda körsbär och mogna bär. (även lakrits, plommon, viol, fat, läder förekommer). Rikhaltig med avrundade tanniner och lång eftersmak
Passar till: Krafiga kötträtter, grytor, anka eller krämiga pastarätter som Italiensk Ragu eller Pasta med salami och svamp
———————————————————————————————————–
Den unika okända
Albarossa är en hybrid framodlad av en korsning av druvorna ”Dronero Nebiolo” (som i själva verket är den franska druvan Chatus) och Barbera utvecklad 1938 av etnologiprofessorn Giovanni Dalmasso. Albarossa fick inte sitt genombrott och erkännande som kvalitetsdruva i Piemote förens runt 2001.
Albarossa kännetecknas ofta av doft som Nebiolo med en smak som påminner om Barbera.
Albarossa ger druvor med tjockt mörkt skal som får bra sockerhalt och syra. Vinerna blir färg- och tanninrika. Den totala arealen Albarossa var år 2000 endast ca 10 ha i hela Italien, vilket troligen växt lite till idag. Druvan odlas nästan uteslutande endast i Norra Italien.
Albarossa ger balanserad syra ofta med potentiellt hög alkoholhalt och passar bra att lagra på ekfat och mognar ut i medium till fylliga viner. Den har förmåga att mogna sent men ändå upprätthålla goda nivåer av syra, speciellt när den planteras på näringsfattiga och kalkhaltiga jordar.
DOLCETTO
Blå druva – rubinröd färg
Odlas i: Italien – vinner även popularitet i Sydfrankrike och USA.
Kända distrikt: Piemonte men finns den även i Ligurien, men då under namnet ormeasco. (I Savojen heter den douce noir och i Kalifornien bär den namnet charbono.)
Doft: rustik doft av varma solmogna mörka plommon, moreller, granatäpple, mint och stallbacke.
Smak: Brukar framträda med smak av körsbär (men kan även finna björnbär, plommon, örter, tobak och lakrits). Smaken kan beskrivas som mjuk, eftersom tanninerna generellt är diskreta och syran måttlig. Ibland en viss bitterhet i eftersmaken.
Passar till: Fågel, Lamm, pasta, pizza, kallskuret samt nötkött
———————————————————————————————————–
Den lilla söta
Dolcetto betyder ”den lilla söta” på italienska och har genom åren ansetts ge enkla vardagsviner. Idag har druvan fått upprättelse och visar gång på gång att odlas den rätt, är den så mycket mer än bara liten och söt.
Dolcetto har i mångas ögon inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Tid för upprättelse! Vinbönderna och konsumenterna har tidigare lagt fokus på nebbiolodruvan och dess viner. Piemonte har därför historiskt övervägande levererat enkla och glesa vardagsviner gjorda på dolcettodruvan.
Dolcetto – ”den lilla söta” druvan har dock finfin potential och är inte alls söt som namnet indikerar. Vad man syftar på är att vinerna blir mjuka och generösa. Man har nu börjat uppmärksamma dolcettons kapacitet och istället för enkla bordsvin gör man läckra, djupa, koncentrerade och mineralrika viner på druvan. Många producenter satsar i större utsträckning på kvalitet och komplexitet utan att vinet för den skull kräver lång lagring innan det är redo att konsumeras.
Dolcetto har en balanserad syra och strävhet och intagande saftig bärighet. Vinerna på denna druva kan absolut njutas som de är till det mesta på tallriken. De lagras sällan på ekfat någon längre tid då man vill bevara den naturliga fruktigheten.